Sigge 4 månader och förlossning

Idag blir vår älskade lilla Sigge hela 4 månader! Tiden går så otroligt fort. Samtidigt känns det konstigt att han låg i min mage så nyss. Natten till måndagen den 10 mars 2014 låg den här underbara lilla människan i magen och skulle egentligen inte komma ut förrän 20 mars. På söndags eftermiddagen hade jag varit på kalas hos min kusin och premiär-grillat hamburgare och ätit marängsviss (min gravidcraving) till efterrätt. På natten runt 01.30 vaknade jag av förvärkar. De kom med 5 minuters mellanrum så jag väckte Tommy och ringde förlossningen ganska omgående. Disas förlossning gick fort så jag ville vara beredd. Min syster kom hem till oss mitt i natten och vi gjorde oss redo för att åka. Då stannade det helt plötsligt av, Tommy la sig och sov men syrran stannade fram till klockan 07 på morgonen. Värkarna hade kommit och gått under hela natten och fortsatte på morgonen och dagen. Sen stannade det upp igen och vi bestämde att Tommy kunde åka iväg till sitt eftermiddagspass vid 14-tiden. Dagen gick och jag hade inte sovit något, Disa var tålmodig och fick titta på film nästan hela dagen. Jag slumrade till en stun, när jag vaknade till efter någon timma så var läget oförändrat. När Tommy ringde 19.20 så hade jag gett upp hoppet om att förlossningen skulle dra igång. Jag sa att det inte blir något mer idag och så la vi på. Precis 10 minuter senare gick vattnet när jag satt i soffan. Jag kastade mig upp direkt och soffan klarade sig. Jag ringde Tommy som var minst sagt förvånad. Syrran kom hem för att hämta Disa. Klockan 21.50 kom vi in till förlossningen, denna gång tyckte jag att det skulle bli spännande. Innan förlossningen med Disa hade jag bestämt mig för att ta allt smärtstillande jag kunde komma åt, det slutade med endast lustgas. Denna gång hade jag tänkt att jag skulle bestämma mig på plats. Även denna gång blev det bara lustgas. På förlossningsrummet var det mysigt och jag fick bra personal. Jag drack saft och lyssnade på radion. Jag tyckte det gick segt framåt iom att jag hade förväntat mig att det skulle gå snabbt. Värkarna blev mer och mer outhärdliga och jag bad om lustgas. Sen kom själva utdrivingsfasen. Med Disa så kände jag att kroppen gav alla signaler och gjorde arbetet, men denna gång kändes det som att jag fick göra allt själv. Barnmorskan sa att livmodern var trött för att det hade pågått länge. Men klockan 01.55 kom han äntligen ut, älskade lilla Sigge. Jag var så trött att jag knappt orkade hålla om honom där han låg på magen men jag var så jävla lycklig! Senare berättade hon att han hade haft navelsträngen runt halsen men att de hade fått bort den ganska fort. Jag fick ligga kvar några timmar och tog en dusch, sen fick vi den underbara brickan med smörgåsar, varm choklad, något champagneliknade och flagga. Sigge som hade varit iväg medan vi åt kom tillbaka och skulle sova bredvid mig, jag ville egentligen inte för jag var rädd för att lägga mig på honom men barnmorskan insisterade. Jag vaknade bara någon timma senare, runt 07. Jag var så yrvaken att jag nästan hade glömt att han hade kommit. Lyckan man känner kan man bara dela med andra som har haft turen att få bli föräldrar. Det finns inget i världen som kam jämföras. Den där älskade lilla bebisen låg och tittade på mig med sina små ögon. Vi ringde Disa och sa att Tommy skulle hämta henne efter dagis så hon skulle få träffa sin lillebror för första gången.
Runt 11 på förmiddagen ändrades dock allt när Sigges blodsocker hade sjunkit igen, vi skulle bli flyttade till neonatal i Örebro. Sigge skulle åka ambulans och vi efter. Det kändes som att någon drog undan mattan under mina fötter. Att vi skulle stanna där en vecka med fler komplikationer visste vi inte då. Att vi skulle få åka hem med vår älskade lilla bebis en vecka senare visste vi inte heller. Men det är en annan historia. Så nu sitter jag här, Sigge är 4 månader och ligger och sover middag. Varje morgon när jag vaknar ligger han och tittar på mig med jordens vackraste leende. Han sitter numera i mitt knä istället för att bara ligga i min famn, han skrattar högt när jag leker med honom, han samtalar med mig på sitt eget lilla språk, han har en storasyster som älskar honom över allt annat, han är helt perfekt och utvecklas hela tiden. Från det där lilla livet som mötte världen första gången 01.55 den 11 mars, till den underbara lilla människan han är idag den 11 juli 2014.
Tilläggas bör att han delar födelsedag med min lillasyster som föddes exakt 20 år tidigare på samma BB.

Kommentera här: